Go Telge Återvinning Go!

Det är så härligt att läsa nyheter om kommuner och människor som vågar vara lite visionära och som vågar testa nya idéer. Om jag inte minns fel, så förbrukar Stockholm 2 fyllda Globen med sopor varje år. En del av detta återvinns, men mycket slängs fortfarande på tippen. Det är ett sådant enormt slöseri med resurser och ett tecken på snedvriden syn på våra skyldigheter för den här planetens välmående. Därför är det så uppfriskande att läsa om Telge Återvinning som har tagit sopsorterandet till en ny nivå. Där har man minskat mängden sopor som slängs på hög drastiskt. En av de viktigaste åtgärderna man gjort är att skapa ett kombinerat gas och komposteringssystem. Matavfallet sorteras i speciella påsar, som sorteras ut automatiskt.

Innehållet läggs i enorma plastbehållare. I första steget jäser innehållet och skapar gas. Den gasen används i hushåll och till att driva fordon i området. I nästa steg tillsätts syre så att matavfallet kan kompostera. Ja det är bara att säga Go Telge Återvinning Go! Underbart med människor och företag som vågar testa sig fram och som vågar gå sina egna vägar. Ett exempel på detta tänkande är den stora hög med gjuterisand som ligger och väntar på att man ska komma på en metod för att återvinna även detta. I andra kommuner hade man säkert slängt detta på tippen.

Blogg uppgift 1: Nyhetsvärdering

Jag har valt att jämföra DN och Aftonbladet. Att värdera nyheter utifrån ett journalistiskt perspektiv får mig att inse saker jag inte tidigare såg. När man detaljstuderar nyheterna utifrån detta perspektiv, inser man hur mycket av nyheterna som försvinner på väg till tryckeriet. Ett talande exempel på hur politiska värderingar formar vad som anses vara viktiga nyheter är en opinionsundersökning som publicerades i den oberoende liberala tidningen DN. Enligt undersökningen har folk större förtroende för Fredrik Reinfeldt än för Mona Sahlin.

I socialdemokratiska Aftonbladets nätupplaga samma dag, nämndes inte den undersökningen. Det här visar att även stora nyhetstidningar kan värdera nyheter olika, beroende på vilken politisk ståndpunkt de har. De värderar nyheterna utifrån det som kan tänkas ligga deras målgrupper närmast om hjärtat. Nyheten om Reinfeldts popularitet ligger närmare DN läsaren än Aftonbladet läsaren. Jag antar att det här är naturligt, men samtidigt är frågan om det inte går att driva en tidning utan band till en politisk "färg".

Valet i USA har fått rekordstort genomslag i svenska medier. Det som är intressant är hur medierna valt att fokusera på kampen mellan Hillary Clinton och Barack Obama. Det framställs som ett historiskt val, då ingen kvinna eller afroamerikan haft chansen att bli president för USA. Det som är lite ironiskt med den vinkeln, är att Sverige inte heller haft någon kvinna eller "färgad" som statsminister. Om Mona Sahlin blir statsminister nästa val, är det tveksamt om det kommer att ge samma kommentarer om att "detta är historia". Det känns nästan lite nedvärderande att ha denna vinkel. Om Sverige hade haft kvinnliga eller färgade statsministrar hade denna vinkel känts mer befogad. Nu känns den nästa lite som hyckleri.

Jag antar att denna vinkel valts för att en klar majoritet av svenskarna vill ha en demokrat som nästa president. Av de kandidater som fortfarande är aktuella att nomineras är det Clinton eller Obama som svenskarna skulle rösta på. Därför får denna nyhet lite starkare koppling till tidningarnas läsare. Den historiska kopplingen förstärker känslan av att det här är ett ödesval. Läsarna har lättare att identifiera sig i dessa två kandidater. Samtidigt är den upphaussade "konflikten" mellan kvinna vs färgad man något som skapar spänning och "aktion". I vissa medier har denna konflikt ibland använts som ett argument i den feministiska diskussionen. Till och med Oprah Winfrey som öppet tagit ställning för Barack Obama hade fått möta dessa argument. Hon hade blivit kallad förrädare mot sitt kön. Hennes motargument var att hon är en fri kvinna, och att det här inte handlar om man vs kvinna, eller svart vs vit, utan om vilka värderingar man har.

En annan nyhet som det rapporterats mycket om, är rättegången och domen mot Tito Beltran. Att en känd person döms i en rättegång där andra kända människor vittnat skapar en igenkänningskoppling till händelsen. Hade det varit ett annat våldtäktsfall, hade det på sin höjd blivit en kort notis. Här kan man tydligt se att det ju närmre en händelse kommer, geografiskt, men även identifieringsmässigt, desto större nyhetsvärde tillskrivs den. Hade Tsunamin fått samma enorma uppmärksamhet i Sverige, om den inte dödat så många svenskar? Om det "bara" varit thailändare och indonesier som dött, hade folk varit lika benägna att skänka pengar? Troligtvis inte, för att det då inte hade varit lika lätt att identifiera sig med offren. På samma sätt är det här. Tito Beltran och Carola är två personer som folk känner till. Det gör att folk blir mer nyfikna på att läsa om dem än om det varit två andra personer.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det är tydligt att ju närmare en person eller en händelse är läsarna geografiskt, politiskt och personligt, desto större blir nyhetsvärdet. Dessutom är det ju så att blod och sex säljer, så mord och våldtäkter får en större plats i nyhetsflödet än många andra brott. Jag tycker inte att det är bra, men antar att det är oundvikligt i kampen om läsare och tittare.

I frihetens namn?

Att USA har brutit mot ett otal internationella regler, samt begått ett stort antal brott mot mänskliga rättigheterna är vid det här laget allmänt känt. Därför är det knappast någon nyhet att CIA igår kom med ett avslöjande att de använt en "förhörsmetod" som på engelska kallas waterboarding. Metoden går ut på att fången/förhörsobjektet spänns fast på en planka, som sänks under vattnet. Fången hålls under vattnet så länge att drunkningskänslor uppstår. CIA vägrar att kalla metoden för tortyr, och påstår att de använt metoden vid 3 tillfällen i samband med 11 september. Det är så tragiskt med alla dessa övergrepp som skett i "Frihetens och demokratins" namn.

Det är kanske inte helt otippat att detta erkännande kommer mitt under brinnande valkampanj, och dess mest hektiska dag "Supertisdagen". Det är ironiskt att detta uttalande kommer samtidigt som valet i stor utsträckning handlar om förändring. USA, och världen, vill ha en förändring jämfört med den politik som Bush fört. Jag kan bara hoppas att nästa president blir en mer världstillvänd person, som inser vikten av att bygga äkta vänskapsband med andra delar av världen. Vad världen behöver är en president som rensar ut bland de olagliga och kränkande metoder som använts under Bush regeringstid. Så även fast det är naivt, kan jag bara hoppas att detta erkännande är en början på en ny utrikespolicy i USA, där man tar sig an grundproblemen i världen, snarare än att skjuta prick på symptomen. Terrorism bekämpas inte med vapen, utan genom att bekämpa fattigdom och utanförskap.